Idag var det sista dagen för eleverna på skolan. Nu är dom nagelterapeuter! Så glad för deras skull.
Nu börjar även ett nytt kapitel för mig. Jag ska börja jobba på nagelskolan nu. Jag ska bli lärare! Kan ni tänka er! Jag, lärare? Knäppt ju. Men det ska bli så G A L E T roligt!! Nästa kurs börjar på måndag och då är det på riktigt. Nånstans mitt i allt ska jag klämma in att jobba med webshopen också. Det kommer bli en hel del att göra, men jag är så jäkla taggad!
Jag kommer sakna Karin och Christa som gick ut idag, men önskar dom all lycka i deras nya karriär.
Vi avslutade den här bitterljuva dagen med en mumsig tårta som jag satt och lekte ihop igår. Den var mycket god!
Nu har jag städat klart Maria! :)
Igår fick vi finbesök av Rosanna och lilla Malte. Jag bakade kolakakor som jag trodde att C skulle tåla, men jag börjar mer och mer tro på att det är gluten hon är allergisk mot.
Vi hade det i alla fall jättemysigt och jag längtar redan till nästa helg då Rosanna kommer hit och festar med mig och Angelica!
Idag blev det lite mer shopping. Jag köpte ett till linne och topp fast i svart och blått. När jag för en gångs skull hittar saker som jag trivs i och som sitter bra så tänker jag bunkra upp. Lite nya underkläder blev det igen också. Känns helt underbart nu när jag kan köpa kläder som jag VILL ha, inte bara köpa kläder som jag KAN ha som förut. No more stora tröjor, tunikor och långa linnen! Nu blir det istället tighta tröjor, byxor och SNYGGA underkläder!
C fick också shoppa idag. En ny klänning och en tunn mössa. Jätteglad blev hon, och lite rosa nagellack på det så blev hon i extas!
Trevlig söndag!
Idag är första dagen som båda går på dagis och min plan är att städa, jippie. Jag skulle behöva ställa ner en garderob och en bokhylla i källaren för att få plats med M's säng i barnrummet. Nu är det verkligen på tiden att tjejerna får dela rum. Men det är ju inte helt lätt när man är ensam.
Ikväll kommer Jonna ner för lite naglar och massa prat, det ska bli mysigt!
Nä, ta mig i kragen och börja städa. Nu kör vi!
Idag åkte jag och C till Farsta och hade en liten mysdag. Vi gick runt i leksaksaffärer och så lyckades jag få in henne i några klädesbutiker. Jag köpte faktiskt lite små saker till mig själv, ett linne, topp och trosor. C valde hårspännen.
Vi avslutade förmiddagen med burger king.
Snart åker vi och hämtar lillasyster så leker vi i parken i det här härliga vädret!
Nu har M varit hemma från dagis i 1,5 vecka på grund av massa sjukdomar. Men nu är hon frisk så imorgon blir det dagis. Men då byter jag barn och C får vara hemma från dagis. Hon ska åka och klippa håret och är sååå taggad! Ska bli roligt med en mysdag bara med henne och det vet jag att hon tycker också. Får se vad vi hittar på efter frisören, nått kul ska det bli :)
Den senaste veckan var kaos för mig, därav uppehållet. Jag har haft så mycket i skolan och annat som gjorde att min sjukdom började krypa på mig igen. Jag sov 12 timmar varje natt, mycket humörsvängningar och kände mig väldigt likgiltig inför allt. Så det var bara att ringa min doktor som ställde om mediciner som resulterade i lite mer humörsvängningar, illamående, kallsvettningar och huvudvärk innan kroppen ställt om. Men nu är jag i fas igen, så nu blir det BLOGG!
Idag är det äntligen dags för C att besöka doktorn. Idag ska det utredas om hon har någon typ av allergi för att hon får så väldigt mycket utslag i händer och fötter och gråter och skriker av obehag. Några dagar kunde hon bara krypa runt här hemma för att det var så mycket under fötterna.
Nu får vi se. Håller tummarna för en förklaring.
Jag har tänkt lite. På typ allt. Men mest har jag tänkt på hur mycket den här operationen har betytt för mig. Jag är så otroligt glad och tacksam över att ha kunnat göra det här och mit liv har verkligen förändrats. Jag tycker att jag ser rätt bra ut för första gången nånsin. Jag har ett helt nytt självförtroende. Jag kan gå runt i bara linne och leggings framför folk, jag har inte bara stora vida tunikor på mig, jag provar såna kläder som jag VILL ha och inte bara sånt som var stort som man kunde gömma sig i. Jag färgade håret rött och jag trivs faktiskt bra i det. Jag känner mig verkligen FIN!
Men, nu till problemet. Jag har en sjukdom som heter bipolär sjukdom och det kan jämföras med sjukdomen manodepressiv. Till och med schizofreni. Nu låter det ju verkligen som att jag är helt galen, men det är inte riktigt så. Den sjukdomen innebär att ibland går man ner i djupa depressioner och mår fruktansvärt dåligt. Man orkar inegnting och vill ingenting. Man kan bli självmordsbenägen eller självdestruktiv. Jag har varit självdestruktiv. Jag har skurit mig många gånger i låren. Ibland väldigt djupt och ärren sitter kvar. Jag har aldrig velat ta livet av mig, men ibland har jag känt att dör jag så dör jag. Det är verkligen fruktansvärt. Hela sommaren har jag varit nere i den här skiten. Jag har fått träffa min psykolog flera gånger i veckan och fått så mycket medicin utskrivet för att försöka ta mig upp från botten igen. Mina nära och kära har varit väldigt oroliga för ibland svarade jag inte i telefonen utan bara satt och grät, jag drog mig undan från vänner och hittade på olika ursäkter för att slippa träffas, det kunde till och med gå dagar utan att jag duschade. Jag ORKADE inte. Jag orkade inte med mig själv, jag orkade ingenting. Min panikångest blev till slut helt ohållbar. Jag kunde inte vara hos läkaren för jag klarade inte av att vara i rummet med stängd dörr, det kändes som att jag höll på att kvävas. Jag kunde inte gå och handla, och jag kunde absolut inte sitta och äta lunch ute på någon restaurant, då kunde jag inte svälja maten för att jag hade sån panik på grund av alla människor.
Sen finns det en helt annan sida av den här sjukdomen. Hypomaniska skov. Det är dom som är farligast konstigt nog. Det är helt tvärtom depression. När man är inne i en hypomani så är omvärlden helt fantastisk. ALLT är helt fantastisk. När jag är inne i ett skov så ser jag till och med allt med glada färger, det är helt sjukt! Jag pratar fort och hoppar över ord, jag går fortare, när jag gymmade så sprang jag på löpbandet tills jag blev alldeles yr och höll på att svimma för då kände jag mig duktig, jag åt ALDRIG, varken frukost lunch eller middag, jag gick på tom tank. Jag drack vatten och åt något någon enstaka gång. Jag sov max tre timmar varje natt för att det var onödigt att slösa bort tiden. Jag städade, diskade och dammsög typ samtidigt. Jag glömde sätta på mig grytvantar när jag bakade och tog ut plåten med bara händer. Hela handen brändes men det rörde mig inte ens i ryggen, jag sköljde av det lite och sen fortsatte jag med alla saker jag höll på mig. Jag blir nästan alltid maninsk på våren. När man kan börja vara ute, uteserveringar öppnar, det är ljust och man mår bra. Jag blir väldigt otrevlig när jag är inne i det. Jag tycker att alla har fel, alla är så långsamma när dom pratar eller gör nånting, jag är bäst och kan allt, jag är så himla snygg och så vidare. Jag var fruktansvärt otrevlig mot min läkare som egentligen bara ville mig väl, men jag fick det till att hon inte ville att jag skulle må bra. Jag förvrängde allt, alla försökte förstöra för mig, dom ville att jag skulle sitta hemma och gråta och må dåligt. Men när man är i det stadiet så mår man så jävla bra rent ut sagt. Ingenting kan stoppa en. Jag tänkte klippa banden med min mamma som egentligen är min klippa. Hon sa något som jag inte gillade och då ville jag aldrig ha med henne att göra igen. Omgivningen blir väldigt drabbad.
Oj vad jag skriver på, men jag kan inte sluta, jag vill bara berätta tror jag. Det jag egentligen vill säga med allt det här är att nu när våren närmar sig och jag redan mår så bra, med min nya kropp, jag har skolan att gå till varje dag och träffar mina fina vänner, så är jag livrädd för att en hypomani ska utvecklas. Jag äter mediciner som ska håla allt i schak, men det är aldrig någon garanti. Jag vill inte gå igenom allt det här igen, jag vill bara må bra på ett "normalt" sätt. Jag får ta upp det här med psykologen. Jag vill bara dela med mig av allt som jag funderar på. Nu har jag verkligen öppnat mig och berättat saker som inte så många vet om, men jag är såhär. Jag har den här sjukdomen och jag kan inte göra något åt det. Jag kommer ha den i hela mitt liv och man vet aldrig vad som kan trigga igång ett skov, eller när det kan trigga igång. Det är inget jag kan hjälpa, men jag kan ta mina mediciner och försöka få stopp på det i tid om jag märker att det börja hända saker. Jag får hela tiden lära mig att leva med det här.
Men nu mår jag bra. Jag tycker att livet är väldigt trevligt och jag orkar med allt och det är jag stolt över. Jag får väldigt mycket hjälp av folk, men ändå känslan av att jag KAN klara av allt själv, för det kunde jag verkligen inte i somras när jag åt olika medciner som godis och fick massor med biverkningar och orkade ingenting.
Ja hörrni. Det här är jag. Knasbollen Emelie. Men jag är fortfarande en rätt bra tjej för jag är ju ofta på en normal stämningsnivå. Jag är inte alltid knäpp. Bara ibland.
Idag kom Christa hit och fixade mina naglar. Vi lekte lite med glitter och provade oss fram och resultatet blev rosa/lila superglittriga naglar! Så jäkla snyggt! Nu blir det bling bling på helgens bravader :)
