frokenahlskog

Panikångest eller paniksyndrom är en psykisk diagnos för en form av ångeststörningar, vilken återkommande ger oförutsedda panikattacker med hög ångestnivå. De psykiskt betingade attackerna uppkommer oberoende av situation och är därför oförutsedda, till skillnad från fobier vilka utlöses av vissa stimuli.^[1]

Orsaken till en panikattack kan ibland vara situationsbetingad; vid direkt fara kan det vara ett friskt beteende. Återkommande panikattacker utan synbart skäl till dem, är dock ett psykiskt problem som ofta har psykiska orsaker.

Taget från Wikipedia.

---

Vilket jäkla påhitt det här är alltså. Jag har riktiga panikångest attacker och har nästan alltid haft det. Gå på bio till exempel, dom gånger jag har gjort det kan man räkna på en hand, handla, gå på restauranger, krogen osv. Det som händer är att jag börjar må illa, tror att jag ska kräkas, skakar i kroppen, kallsvettas, hjärtklappning och kan börja gråta helt plötsligt. Det är SVINJOBBIGT! Och pinsamt. När jag är ute och äter nånstans så tittar jag mig omkring hela tiden för att ha koll på alla människor, en gång när jag var ute och festade så blev jag intryckt i ett hörn av alla människor och då svimmade jag och fick åka ambulans(!) Nu när jag sitter här ensam framför datorn så vet ju jag att det inte är någon fara att gå och handla. Jag kommer varken svimma, kräkas eller dö. Men när jag är i den situationen så kan man inte tänka så. Det är väll samma sak om man är rädd för ormar, man vet att dom inte kan ta sig ur terrariumet men är rädd i alla fall? Jobbigt som fan är det i alla fall och jag väntar på en kallelse för att börja på KBT, för såhär kan jag inte ha det. Det begränsar ju både mig och mina barn.